Köpenhamn – minut för minut

Klockan var 09.00 när vi anlände till Österport i Köpenhamn. Fulla av förväntan tittade vi nyfiket efter en glimt av danskarna. Så småningom började de anlända, en efter en. Vi blev indelade i våra grupper och gjorde ett första, ganska taffligt, försök att konversera. Vårt första intryck av den danska klassen var att de kändes lite bohemiska. Det var turbaner, rufsigt hår, avklippta jeans och cigaretter i mungiporna. 

De följde oss ner i en källargång där vi skulle hämta ut våra cyklar. För många av oss var själva cyklingen ett stort dilemma eftersom flera av oss är uppvuxna på landet och saknar erfarenheter av att cykla på trafikerade vägar.

Efter en turbulent cykeltur över kullersten kom vi fram till deras skola. En trevånings tegelbyggnad med basketkorgar och asfalt. Enligt oss, inget gentemot Petri!

Danskarna satte av, i ett rasande tempo, mot fristaden Christiania. En, för oss, udda plats som påminde mycket om en övergiven cirkus. Det kändes som en exotisk plats, en djungel mitt i staden.

Vi cyklade vidare in mot staden och hann på vägen se Köpenhamns opera skymta förbi. Språket var ständigt ett problem då flera av oss hade grova svårigheter att förstå vad danskarna sa. Vi log och nickade och hoppades att det skulle räcka.

Planeringen var inte den bästa och vi anlände till matplatsen två timmar innan vi skulle vara på plats. Efter mycket väntan och lite regn fick vi äntligen vår mat. Smörgås såklart! Denna fick vi avnjuta under en bro, medan vi frös så vi huttrade.

Danskarna hade ansträngt sig och spelade enbart svensk musik. Vi fick avnjuta både Abba och Basshunter.

På mindre än två timmar hann vi se flera av Köpenhamns sevärdheter; Nyhavn, Amelienborg, Marmorkirken och Bredgade-kvarteret. Som sagt var hade vi språksvårigheter och vi fick inte ut så mycket av den guidade turen som vi hade önskat.

Det blev ett tafatt avsked utan vare sig tårar eller kramar men förhoppningsvis blir det bättre nästa gång vi ses!  

Av: Johanna, Sofia F och Ann-Marie