V |
i leder våra cyklar längst en gata i Köpenhamns inre. Till vänster om oss finns en stor lada där dörren står öppen. Vi kikar in…
Aldrig förr har vi sett knark, och vi trodde aldrig att vi skulle se det i så stora mängder som vi gjorde då. Vi såg en hel lada med cannabisplantor. Inte nog med det, i huset över gatan så satt flera män som kvinnor och rullade drogen i jointar i olika storlekar.
Cristiania har tagits upp ett flertal gången bland diskussioner om droger, både bland oss och våra vänner, men även hos politikerna. Cristiania är en fristad i centrala Köpenhamn.
Efter själva upplevelsen kring Cristiania, vet vi nu att det inte bara är drogerna som är det ”intressanta” kring fristaden. Då vi gick på turen gick man inte miste om att se alla hus som de själv byggt i området. Fåtal av husen ser ut som en bod som man kan förvara verktyg i.
Det som går att påpeka är att våra bodar är i lyxformat jämfört med deras små ”lyor”.
Det går inte att komma ifrån att relativt många hus i Cristiania också har ett väldigt fräckt format och en mysig design, då väggarna är sneda eller att fönstren också är lutande.
Vi kan tänka oss att det är en ganska tuff barndom för ungdomarna i kvarteret. Men samtidigt så är bara vi väldigt ovana att se folk som har det så dåligt ställt. Vi har bara fått skrapa på ytan, vi har förmodligen inte fått ta del av vad som verkligen finns där.
Redan innan vi gått in i fristaden blev vi varnade att vi inte fick ta några som helst fotografier inne i Cristiania. De som odlade och langade knark ville inte bli uthängda.
När vi väl traskar in så möter vi ett stort plakat där en kamera är brinnandes, med texten under: No camera, no photos!
Vi tar genast ett stadigt tag om våra mobiler och trycker de längre ned i byxfickan.
Då vi går vidare möter vi säkerligen två dussin av sådana plakat och målningar på väggarna.
Detta var en upplevelse som vi säkerligen inte kommer att glömma. En guidad tur i det omtalade Cristiania är någonting man kan bära med sig, och tala om flera år efter.
Marcus Anstrin, Victor Arvidsson och Linnea Christensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar